Perseus och Andromeda.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

I unkna grottan vid sandig strand
satt konungadottern fången.
Hon såg med längtan mot fjärran land,
och lyddes till böljesången.

I mörker satt hon, i klov och ked,
och trånade efter ljuset;
sig anden svingar på luftig led,
men kroppen var smidd vid gruset.

Till sist befriarn på vingad häst
från blånande sky sig sänkte;
han bräcker bojan som fången fäst
och friheten henne skänkte.

Till tack hon räddarn sin fria hand
och friheten ger tillbaka;
hon byter bojan mot kärleks band
och bliver hans äkta maka.

Han lyfter henne på springarns rygg,
och upp emot solen bär det;
men ner på havet hon skådar trygg
där böljan står blank som svärdet.

                 *

Så lyder sagan, berättad av Herodot,
som icke gör några reflexioner,
han fann väl ej något att säga däråt,
och hon behövde ej ha några konsiderationer!



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter