Rörande Kortspelet på Klubben

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Ren Calad jag spår och tror,
 Förhand har du, Mollberg Bror,
 Knäpp af ljusen, du skal fria,
 Ropa tria,
 Kära Bror.
 Klöfver Äss gutår, bekänn;
 Tuan, trian; skål min vän.
 Kungen högst, för högsta ordet;
 Trumf i bordet!
 Såg du den?
 Sötaste Mor Wingmark, mor Wingmark stick öfver,
 Mera Klöfver, mera Klöfver,
 Mera Klöfver än!
  
 Ulla klädd i grått och grönt
 Med sin lifrock lyser skönt,
 Halsen med et pärlband randas,
 Bröstet andas
 Hvitt och skönt.
 Hur står spelet, spela du;
 Ruter Fyra, Klöfver Sju,
 Kungen, Damen, Femman, Sexan;
 Tvi den häxan
 Hjerter Fru!
 Gråt intet Bror Mollberg, hvad hjelper du tjuter?
 Mera Ruter, mera Ruter!
 Hvem skal blanda nu?
  
 Spader Knekt, nå det var bra;
 Bums den ville Ulla ha;
 Ässet föll ej, det var felet;
 Låt si spelet,
 Hvad vi ha.
 Nej stor tack, förlåt jag ber;
 Skål! Låt Ässet falla ner;
 Mins i förgår hvad Calader;
 Mera Spader,
 Spader mer;
 Ruter, mera Ruter, lät Hjerterna damma.
 Stramma! Stramma! Stramma! Stramma!
 Syster Ulla ger.
  
 Lilla Ullas vackra hand,
 När den skymtar fram ibland,
 Båda korten lust och löjen;
 Fröjas nöjen
 Käns ibland.
 Se hur småögd Ulla ler,
 Hur hon sitter och ser ner,
 Och på fingret se juvelen
 Mellan spelen
 Strålar ger.
 Ropa! hvem skal ropa? Jo Movitz, släpp stopet;
 Gissa ropet, gissa ropet:
 Ruter Tre jag ber.
  
 Men mit Herrskap titta ut,
 Öppna fönstret en minut;
 Vintrens skärpa tycks bortrinna
 Och försvinna
 Hvar minut.
 Nå, Mor Wingmark, se hur täckt
 Stjernan tindrar i sin fläkt!
 Si hur Mån' på himlen lyser,
 Vatnet fryser
 Vildt och fräckt.
 Svep om dig saloppen; Ach! dog du min Ulla,
 Tårefulla, tårefulla
 Stod då all vår slägt.
  
 Si hvad slädar syns på sjön,
 Som vid bjällrors klang och dön
 Trotsa böljan tils hon bister
 Sönderbrister
 Med et dön.
 Si den Hästens varma länd
 För den gyldne Slädan spänd,
 Hur han mod i språnget hämtar,
 Hur han flämtar,
 Dyr och känd.
 Hej! titta åt skogen, si bönderna åka,
 Le och språka, Le och språka,
 Hålla pipan tänd.
  
 Se den gula Kampen brydd,
 Med de ljusblå tofsar prydd;
 Minsta sats kan ögat gläda,
 Ingen släda
 Är så prydd.
 Wingmarks Fåle löper kapp,
 Som en Ren framför en Lapp;
 Klang, det klingar uti isen,
 Han surprisen
 Undanslapp.
 Pojken där på skridskor han klingar i viken,
 Djärf, nyfiken, djärf, nyfiken
 Efter några rapp.
  
 Än den Hingsten i fullt sträck,
 Hur han löper ung och käck,
 Brun och hvit med svarta fläckar,
 Ibland skäckar
 Rar och täck.
 Men den hvita Gångarn där,
 Som de gröna seldon bär,
 Märk hur snällt han går i dansen,
 Fläktar svansen,
 Stolt och tvär.
 Hör långt ut på sjön Åkarn slåss och kör sönder
 Full bland Bönder, full bland bönder,
 Åkarn fullast är.
  
 Vargar tjuta öfver alt,
 Ren det snögar och blir kallt;
 Stäng til fönstren, tänd på brasan,
 Som i Casan
 Är det kallt.
 Märk hur skogens toppar små
 Luta sig helt silfvergrå,
 Bygdens fält och blomster-sängar,
 Berg och ängar
 Gömmas må.
 Mollberg ta fram flaskan, jag ryser, jag fryser!
 Ach jag ryser! ach jag ryser!
 Och kan intet gå.
  
 Lyss åt luckan hur det yr,
 Hur det smattrar, sprids och flyr.
 Eol stormar, luften tjocknar,
 Stjernan slocknar,
 Månen flyr.
 Därför i så lustigt lag,
 Och på en så kulen dag,
 Låt oss Bacchi safter prisa
 Med en visa;
 Glasen tag.
 Kling klang för min flicka, så trogen i nöden,
 in i döden, in i döden!
 Hvem skal blanda? Jag.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter