Rörande Mollbergs paradering vid korporal Bomans grav

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Undan ur vägen — se hur profossen med plymager
 svänger gullyxan, tills allt blir undanröjt!
 Se, piparn, stolt med små mustascher,
 trind och rödblommig, tar fram sin mässingsflöjt.
 Trumslagarn trumlar...
 Mollberg framför går på tå,
 ryter och mumlar
 och ropar: „Stå!“
  
 Se den där token, så desperat han armen svänger,
 välver en pinne och dunkar på ett skinn.
 Två tallrikar en annan slänger...
 en i ett valthorn han pruttar, tjock och stinn.
 En går och pinglar
 med en grytring mot ett spjäll,
 samlar i ringlar
 et dödligt skräll.
  
 Tjänar, Mollberg! Se, hur han tätt och hjulbent kliver,
 gråtägd och blixtfull och som en anka from!
 Och efter trippa i full iver
 Lejon och Lustig och Lax och Dunderbom
 Skörtet han viker
 och uppå gehänget ser.
 Hör, hur han skriker:
 „Stå...räta er!“
  
 Nicka åt Mollberg — ser mutter inte hur han nickar,
 lyfter på hatten och grinar uppå skämt?
 I takten han på klacken vickar:
 ett tu och ett tu — håll takten ... trampa jämnt!
 Se hur han sprätter
 med ny piskperuk och skor,
 vita stövletter
 och sorgeflor!
  
 Se Dalbergs Kajsa, var hon i gluggen står och gråter,
 blödig och vindögd och med en svarter kjol!
 Hör, ini gränden harpan låter —
 krägarn han skrattar och spelar på fiol.
 Liksom en nunna,
 Bomans änka, prydd med dok,
 full mot en tunna
 står med sin bok.
  
 Där går processen...Kamrater, vem är död i gränden?
 Jo, korpral Boman, som låg så vattusjuk...
 Se Christian Wingmark, närmsta fränden,
 med viter näsduk och svart rosettperuk!
 Han mitt i lede
 går vid Bergström — så därnäst
 kyparen Ede,
 och så en präst.
  
 Där går orgtramparn, och så tornväktarn i Katrina,
 krögarn på Sodom och krögarn på Krypin.
 Rör spelet, låt trianglar vina!
 Trumslagarn virvlar och dunkar på ett skinn
 Tätt framför vakten
 lunkar klockarn, röd och full,
 här efter takten
 en skovel mull.
  
 Ja, korpral Boman han har kastat plit och balja:
 nu är han döder.
 „Ack, är han död — bevars!“
 han sista gång mustaschen talja
 på Bruna Dörren i fjol den sista mars.
 Vi tyckas raska —
 men vad är vårt liv? Ett bloss.
 Boman, din aska
 hedras av oss!
  
 Rider er djävuln — stå rätt i ledet, rätta felet!
 Höger-om vänder er! Skyldra med musköt!
 Musköt på axel! Rör på spelet!
 Lägg an i vädret! Ge fyr...för fot, ditt nöt!
 Bomans mandater
 prisas uti Bacchi trakt...
 Hurra, kamrater —
 tack för god vakt!


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.