Rörande Movitz Kägelspel hos Faggens vid Hammarby-Tull en sommar afton 1770

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Så ser Han ut midt bland de strålar
 Solen sprider i sin nedergång;
         Dufven och lång;
         Håret med nålar
 Bär en Hatt båd trind och trång,
         Som med Cordon
         Glimmar och prålar
 Mellan klotets mörka språng.
  
 Råcken är blå, Upslagen hvita,
 Halsen bär svart Bindel af taft!
         Fåfängt med kraft
         Skjortan frånslita,
 Den är bykt i Bacchi saft;
         Slå vad han haft
         Kimrök och krita
 Til Mustascher och Stöfvelskaft.
  
 Stundom hans bild skyms af de ekar
 Som på gål'n kring Kägelbanan stå;
         Stängd i en vrå
         Står han och pekar
 Midt bland dem som käglor slå,
         Stiger på tå,
         Grälar, och nekar
 At i slaget ramla två.
  
 Pipan i munn, slanten vid foten,
 Hatten bakfram. Mollberg du har rätt.
         Vik din Manschett,
         Vältra fram Kloten,
 Sedan maka Käglorna tätt.
         Klotet gick rätt;
         Skål hela Roten
 Som nu svärmar på vår slätt.
  
 Vädret är lugnt, skyarna simma,
 Blixt och Norrsken lysa vattnets plan;
         Slott och altan
         Börja at glimma.
 Mån försilfrar kägelban.
         Stäm Dulcian,
         Gyckla en timma
 För Diana Mars och Pan.
  
 Kring dessa plank, grindar och murar
 Echo suckar vid din sång och tal;
         Hvar Näktergal
         Tystnar och lurar
 På din Flöjt med ömma qval;
         Vid din Cymbal
         Qvigor och Tjurar
 Para sig i äng och dal.
  
 Mollberg gutår! hör Näktergalen
 Långt kring Nacka, lyss åt Hammarby;
         Än högt i sky,
         Än ner i dalen
 Trotsar han dit qval och gny;
         Sången är ny,
         Sjung vid Pocalen
 Floras lof med brusig hy.
  
 Under vår Ek tänd nu din Pipa;
 Gräla fritt i spelet kring en hvar.
         Röken så klar
         Ur din munngipa
 Bort i ljusa hvirflar far.
         Men bäst min kar
         Flaskan vil gripa,
 Sig ett Slagregn sammandrar.
  
 Under et skjul Bröderna krypa
 Mellan flaskor och utbrända ljus;
         Hatt och Karpus
         Glänsa och drypa
 Klotet göms i slask och grus;
         Ur en Kardus
         Somliga nypa,
 Andra slås om toma Krus.
  
 Men bäst et moln sprider sin väta,
 Syns Regnbågen med et gyldne prål;
         Strax nya mål
         Brödren utmäta
 Under blixt af blanka stål;
         Tolf kring en Bål
         Skratta och träta,
 Och två kyssas vid en Skål.
  
 Skål! det var bom, Mollberg slog åtta;
 Bom för Wingmark, ta mig den och den!
         Två föll igen;
         Kom ska vi måtta;
 Udda om två halfstop än,
         Bom kära vän,
         När vil du måtta,
 Ögat blott på Hörnan spänn.
  
 Hur sa? hva ba? föll inte båda?
 Hörnan föll, fem supar håller jag;
         Bom i hvart slag,
         Bom utaf våda;
 Ölet gör hvar sena svag.
         Klang i vårt lag!
         Bacchus skal råda.
 Mollberg sjung til ljusan dag.
  
 Flickornas skål, milda och tvära!
 Skål för den som ingen maka fått!
         Om de förmått
         Oss at besvära,
 Skål för dem det gjorde godt!
         Slutom vår pott.
         Bacchus til ära,
 Vi ha krans kring hjessan fått.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter