Rörande mutter Berg och angående Lotta i Kolmätargränden och vad som passerat

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 „Var står fiolen — säj, min son?“
 Mutter, gutår .. Där står han i vrån.
 Skall jag dra till?
 „Gör som du vill ..
 Sätt dig, vänd upp och ned på sån —
 hör basfiolns klang och dån!
 movitz, nå, käre, börja!
 Gråt ej ... vi ska du sörja?
 Karl är karl — skall du vara så rädd om ditt skinn!
 Låt mig se huru djupt kirschfängarn tog in...“
 Mutter, i huvudu jag fått fyra hugg:
 ett uti armen... gutår nu i mjugg!
 Mutter, gutår...
 Två hugg i mitt lår —
 blott för mitt tal.
 Fan til korpral!
 han ville jag skull spela. Jag svara: „Hut!“
 Därmed så högg han mig — på min trut.
  
 „När skedde det? var karln besatt?“
 mutter, gutår... Det skedde i natt.
 jag grep en drill,
 vips slog han till,
 slog av peruken och min hatt
 och dansa golvet kring med skratt.
 Därpå så i minuten
 fick jag ett slag på truten.
 och den besten var kär uti dottern som jag,
 och jag ropte på Lotta: „Hirschfängaren tag!“
 krögarn iskjortarn han kom också ut —
 vips gav han krögarn ett slag på sin trut.
 krögarn han svor och ropte på mor.
 Mor är bastant:
 hon gav galant
 krögarn en örfil — och korpralen han log.
 Och man och hustru jag ... så bedrog!
  
 Tyst, mutter, tyst — jag var ej känd:
 aldrig jag spelt i Kolmätargränd.
 Satans alarm ...
 mitt lår och min arm,
 lårbenet, bröst och höft och länd!
 Nu har jag skruvat strängen spänd:
 si hur knogen springer!
 Mutter... mit sjuka finger —
 aj, se skinntutan damp där in i basfioln ...
 aj, se plåstret ... där ligger det under stoln!
 Stråken avbruten och taglet är allt —
 Lota är borta och brännvinet kallt:
 Mutter, gutår!
 Mitt bröst har ett sår:
 den mig det gav,
 öppnar min grav.
 Kolmätars Lotta hon är orsak til allt...
 Mutter, i går gick hon ... med en palt.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter