Rudbecks Atlantica

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

1.[redigera]

Den resande vid norra polens haf
     Fann under blekrödt sken från norrskenslågor
     En mastodont vid bottenfrusna vågor
     Med snö betäckt i tusenårig graf.

Hvad har urvärldens jätte närt sig af?
     Det är ett spörsmål, som bland andra frågor
     Bekymrar zoologiska förmågor --
     Petrifikaterna ge ingen klav.

Så gamle Rudbeck, forskarn drar med ifver
     Ur seklers damm och glömska din foliant,
     Litteraturens urvärldselefant!

Fossile patriot! Du gåtlik blifver
     För den, som ej sitt hjärta värmt, som du,
     Hos segerfanor, ack, som multnat nu!


2.[redigera]

Slå upp en sida uti Rudbecks bok:
     På bistert allvar gamle herrn bevisar
     Att paradiset låg bland svenska isar,
     Att Roma burit Sveafolkets ok.

Den tvifla vågar, vore ju ej klok:
     Slik hädare han väldeliga risar
     Och, glädjestrålande, sin lycka prisar
     Att vara Sverges son -- sublime tok!

I sin Atlantica han inrymt spalter
     Åt en latinsk version, som skrider tung,
     Lik romarslafven bak nordmannakung.

Jag tror mig se liktorernes gestalter,
     Som följa Thidrik, konungen af Bern;
     Rebellen bäfve! de ha spön och järn.




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.