Sångaren

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Hvad sång får jag vid borgaled,
Hvad sång från vindbron höra?
Låt den i själfva salen med
Få klinga för vårt öra! --
Så kungen talte -- pagen lopp,
Och då han återkom: låt opp,
Sad’ kungen, för den gamle!

I ädle riddersmänner hell!
Hell damer här i ringen,
Som stjärnor tätt på himlens pell!
Uppräkna er kan ingen.
Hvad prakt och glans i salen vid!
Mitt öga blunda: här ej tid
Det är att stumt förtjusas.

Han lyckte ögat, där han stod,
Och kvad med kraft och lågor;
Och riddaren såg upp med mod,
Och mön mot barmens vågor.
Den sången kungen var i lag,
En gyllne ked med välbehag
Han lät åt sångarn räcka.

Den gyllne kedjan gif ej mig,
Gif den åt män i pansar,
För hvilkas bistra blick i krig
De splittras, oväns lansar,
Gif sådan skänk åt din kansler,
Må han, med annat sitt besvär,
Den gyllne bördan bära.

Jag sjunger liksom fågeln blott,
Som bor i skogar gröna:
Den sång som från mitt hjärta gått,
Är nog att mig belöna.
Dock om en önskan står mig fri,
Låt gyllne bägarn rågad bli
Åt mig med ädel drufva.

I botten bägarn tömde han:
Den drycken vill jag lofva!
Det hem lycksaligt prisas kan,
Där slikt är ringa gåfva.
Så minnens mig i lyckans dag
Och tacken Gud så varmt som jag
För denna dryck er tackar!




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.