Skålar, afsjungna i Helsingborg vid H.K.H. kronprinsens återkomst från dess utrikes resa 1822

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

För hans majestät konungen.

Du gaf åt Nordens hjelteminnen
ditt namn och dina bragders dån,
gaf nya land och nya sinnen,
hvad bäst du gaf var dock din Son.

Min är han, så ditt hjerta talar,
när han Europas kärlek får:
men Nordens haf, dess berg och dalar
de svara åter: han är vår.

För Hans kongl. höghet kronprinsen.

Välkommen, Prins! Till trofast sköte
din Nord dig åter trycka får.
Ditt glada folk går dig till möte,
som Längtan emot Hoppet går.

Lik Drottarne i fordna verlden
du nyss din Eriksgata red;
då svor, hvarthelst du styrde färden,
hvart hjerta dig sin hyllningsed.

Och Södern tjusades och lade
sin blomsterduk uppå din stig.
Af allt det sköna som han hade
det skönsta dock, det gaf han dig.

När Maj har löfvat våra lindar
och vakteln slår på lummig strand,
då kommer hon med vårens vindar,
med svanorna, till Sagans land:

der minnet än på trötta vingar,
från runsten och till runsten flyr,
och stormen som ett drapa klingar,
och bäcken som ett äfventyr;

och full av hjeltestoft är jord,
och himlen sjelf af sagor full,
ty der kör Thor sin vagn kring Norden
och Freya spinner der sitt gull.

Thors kraft och Freyas skönhet vandra,
två gyllne bilder, i det blå.
Den ena är för dig, den andra
för henne som du tänker på.