Skönhet en bräcklig glans

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

En blomma rinner upp ur mull,
Av väder blåses hon omkull,
Ell' vissnar hon och får sitt slut,
När Sommartiden lupit ut:
Så är det och med skönhets prakt,
Hon äger ej fullkomlig makt:
Hon lider oundviklig nöd,
Av sjukdom, ålder, tid, och död.
En skönhet är allena till,
Som evigheten gilla vill:
En ren, en klar, en helgad själ,
Hon växer till, och prydes väl
Av himlaprakt, en skönhets skrud,
Som gör, att hon behagar Gud.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter