Skulle Jag sörja då vore Jag tokot

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Skulle Jag sörja då vore Jag tokot
     Fast än det ginge mig aldrig så slätt,
     Lyckan min kan fulla synas gå krokot,
     Vakta på Tiden, hon lär full gå rätt;
All Världen älskar ju vad som är brokot,
     Mången mått liva som ej äter skrätt.

Olyckan växlar ju lika med Lyckan,
     Allt vad Begynsel har ändas en gång;
Druckin Man haver ej allestäds hickan,
     Lust följer Gråten, Gråt ändas i Sång;
Den som på Sanningen pekar med Stickan
     Kan lett lätt falla frå Sanningens Spång.

Himmelens Dagg plär på Träna nerdugga,
     Men så snart Jorden har gi'et dem nog Saft
Att de kunn' trossa Skyn, vem kan kullhugga
     Samma, när Yxen ens har inte Skaft?
Maskstungne kan man med Fingrerna gnugga,
     Mången tror vunnit vad Ändlyktan tafft.

Dy lät man Lyckan med Olyckan strida
     Intill Jag ser, Ho som vinner för mej,
Ingen måẗt Skjusshästen alltför hårt rida
     Tröttar du honom, förtreter han dej;
Fast om en måste Förföljelse lida
     Modet blir fritt när som Kroppen är ej.

Dy skall mitt Blod och Mod osörgse vara,
     Lasse räds varken hat, Avrund ell Tvång,
Ingen tårs göra mer än han kan svara,
     Rätt måst (tross Orätten) hava sin Gång,
Fly med Flit vem som kan slik Olycks-Snara,
     Fängsel gör Längsel när Lyckan är vrång.

Tänk min Vän att Man fördenskull mått' liva
     Lustig, fast om det är mot ens Behag,
Lyckan hon vandlar sig, kan sällan bliva,
     Vadan hon kom i går, går hon idag;
Dy har Jag hoppet I lär en gång skriva
     Att I olycklig är lustig som Jag.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter