Sonet 129

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Lifskraftens ödande i skamlig yrsel
Är lusta, bragt till dåd; på förhand re'n
Är hon menedig, mordisk, utan styrsel
Vild, rå och grym, omåttlig och gemen;

Knappt smakad, strax föraktad och förbrukad;
Ursinnigt åtrådd, men knappt nådd, ändå
Ursinnigt hatad, — lik en lockmat slukad,
Som gör den galen, hvilken smakt derpå;

Vild i begär, vild, när den nått sin ände;
I går, i dag, i morgon utan töm;
I njutning sällhet, efter den elände;
Förut — en lockfull fröjd, förbi — en dröm.

Det vet all verlden, — dock ej en, som flyktar
Från himmel, som med slikt ett helfvet lyktar!

W. Shakespeares sonetter (1871) (Carl Rupert Nyblom)
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter