Sonet 130

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Min flickas blick är ej lik solen alls,
Och hennes läppar likna ej koraller;
Om snö är hvit, hur mörk är hennes hals,
Och svart är håret, som kring nacken faller;

Jag sett af rosor både hvit och skär,
Men deras färg på hennes kind ej blandas,
Och mången vällukt mera ljuflig är
Än den, som hon från sina läppar andas;

Jag lyss till hennes röst och vet ändå,
Att som musik ej just mig smeka orden:
Jag aldrig skådat en gudinna gå, —
Min flicka, när hon vandrar, går på jorden: —

Och dock, vid himlen, hon beundras tål
Som någon, prydd med falska bilders prål.

W. Shakespeares sonetter (1871) (Carl Rupert Nyblom)
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter