Sonet 23

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Liksom på scenen en ovan aktör,
Som genom rädsla skämmer bort partiet,
Eller ett djur, hvars öfverretning gör,
Att kraften sättes ned af raseriet;

Så glömmer också jag, rädd och försagd,
Att kärlekskultens former skäligt vörda,
Och af mitt hjertas eld i vanmakt lagd,
Jag dukar under för min kärleks börda.

O, derför måtte mina sånger bli
Dig stumma tolkar, hur mitt bröst försmäktar;
De tigga kärlek, be om sympati
Långt mer, än någonsin min tunga mäktar.

O, lär förstå, hvad stum jag skrifvit har:
Med ögat höra kärleks konst ju var.a.