Sorge-Rop över Eleantes bortgång

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Ack ! bittra kval, som mig förtär,
   Och, utan uppskov, är
Mitt hjärtas pilar.
   Min usla sinnes grund,
   Ack ! att du ingen stund,
För smärtan, vilar.
Ack ! min vän, när får jag skåda
   Dig, uti din sälla fröjd ?
Jag kan ej om hjärtat råda :
   Hågen är än till dig böjd ;
Du är uti mitt hjärta gömd,
Och bliver aldrig glömd,
   I denna tiden :
Det är ännu min enda ro,
Att tankan min får bo
   Hos dig i friden.
Fri från avunds agg och buller,
   Får hon vila hos sin vän ;
Men dess mer av saknad fuller,
   Som han ej gör det igen.
Du är ju känslolös för mig :
Jag får ej mer av dig
   De rena tröster,
Som kvavde med sin dyra kraft,
Och med den rena sannings saft,
   Min sorge-röster.
Ack ! vart ut skall jag nu hamna,
   Som ej finner dig igen :
Jorden vill jag ej omfamna,
   Hinner icke himmelen.




Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter