Tärnvers.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Vi kommo tillsamman så rörda,
och väntade blott på det bud
som skulle till brudstoln föra
den unga, den lyckliga brud.

Sen knäppte vi hop våra händer
och hörde ett stycke Guds ord;
så stodo vi upp till att leka,
nu stå vi kring dukat bord.

De lyckliges skål vi druckit,
vi kommit till styckets final,
nu fattas oss blott ett amen,
det heter tärnornas tal.

I tärnor unga och glada,
jag måste er blomsterströ,
men var skall jag ta blommor,
när marken är täckt av snö.

Jag har inga andra blommor
än dem jag redan har gett;
och komma med gjorda blommor
när man de levande sett!!

Det finns intet rim på blommor,
på tärnor stjärnor gå lätt,
det är ej så lätt att rimma
som skaffa en tärnbukett.

Jag åt för mycket och drack sen,
jag trodde så visst: ack sen!
han drar nog min vän, rim-faxen,
så lätt som jag drog till Faxén.

I tärnor unga och glada,
jag måste er lycka spå,
var skall jag väl ta lyckan,
jag kan blott spå, ej rå.

I tärnor unga och glada,
jag måste er önska en man,
vad båtar väl dock min önskan,
blott en jag ju välja kan.

I tärnor unga och glada,
er skönhet skall ha sin ranson,
er skönhet den liknar blomman,
den saknar rim -- och reson.

Nej, ägde jag Persiens rosor
och Sultans silver och guld
och alla Arabiens rökverk
och ägde jag Frankrikes skuld,

och räknade upp milliarder
uti ett kinesiskt skrin,
om Spaniens alla druvor
jag gjorde till kostligt vin,

om kungarnes kungakronor
och påvens gyllne tiar,
om allt vad av dyrt och dyrbart
till edra fötter jag bar;

och lade jag allt på vågen
och lade mig själv uppå,
en endaste av er, tärnor,
dock finge den vågen att slå!

Och fattar jag nu champagnen
och dricker en skål på knä,
tro ej champagnen har skulden,
I han den, I oskulder tre!



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter