Til Fader Berg, rörande Fiolen

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Nå skrufva Fiolen,
 Hej! Speman skynda dej.
 Kära Syster, hej!
 Svara inte nej,
 Svara Ja så bli Vi glada.
 Sätt dej du på stolen,
 Och stryk din Silfversträng;
 Röda stråken släng,
 Och med armen sväng;
 Gör ej Fiolen skada.
 Du svettas, stor sak,
 I Bränvin skall du bada;
 Ty under detta Tak
 Är Bacchi Lada,
 [V:ello] — — Ganska rigtigt,
 Ditt kall är vigtigt
 Båd för Öra, Syn och Smak.
  
 * * *
  
 Bland Nymphernas skara
 Är du omistlig man;
 Du båd vill och kan
 Mer än någon ann
 De unga hjertan binda,
 Och kärlekens snara
 På dina strängar står;
 Hvarje Ton du slår,
 Du et hjerta får,
 At konstigt sammanlinda.
 Just på en minut,
 Små ögon blifva blinda,
 Och flickorna til slut
 De bli så trinda.
 [V:ello] — — Hur du bullrar!
 Men Nymphen kullrar,
 Och du skrattar med din trut.
  
 * * *
  
 Jag älskar de sköna,
 Men Vinet ändå mer;
 Jag på båda ser,
 Och åt båda ler
 Men skiljer ändå båda.
 En Nymph i det gröna,
 Och Vin i gröna glas:
 Lika godt Calas,
 Båda om mig dras.
 Ge stråken mera kåda;
 Confonium tag där
 Uti min gröna Låda;
 Och Vinet står ju här.
 Jag är i våda.
 [V:ello] — — Supa, dricka,
 Och ha sin flicka,
 Är hvad Sancte Fredman lär.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter