Til Movitz Målare

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

      Se hvar Movitz sitter där
      Vid sin tafla tyst och kär,
                Ler och målar
           Med et ljuft besvär.
      Verkstan glimmar glad och ljus,
      Full med pottor, krukor, krus,
                Glas och skålar,
           Guld och glitter-grus.
 Prägtigt sig en ställning för vårt öga höjer,
 Där den spända duken sträckes kall och flat;
 Framför sitter Movitz och sin pensel böjer,
 Bildar en herdinna med sit blomster-fat;
      Af des munn, söt som succat,
      Hvarja kyss värd en ducat.
  
 * * *
  
      Gubben ser för rolig ut,
      Med filtmössa och surtout,
                Penslar, Stifter,
           Blandas hvar minut.
      I lifstycket hvitt och blått
      Har han mässings-knappar fått,
                Tröjan skiftar
           Purpur, gult och grått.
 Af grönt sidentyg märk Ögonskärmen prålar,
 Som den röda näsan ger en skugga grön.
 Två glasögon vid hvar tinning skjuts med nålar,
 När han tyst proberar sina färge-rön.
      Movitz gör din Tafla skön;
      Drick och tag din arbetslön.
  
 * * *
  
      Töm din flaska, gif dig tid,
      Sen i din Olymp i frid
                Värm dit snille
           Och din tekning sprid.
      Blunda vid hvart pensel-drag,
      Gif din skönhet det behag
                Som du ville
           På din bröllops dag.
 Än sjelf Fröja kring hans vackra ämne sväfvar,
 Än en Astrilds pil hans bröst til intet gör;
 Än han vid den lätta Penseln ler ock bäfvar,
 Än innom et rosigt flor två prickar strör.
      Movitz du ej tekna bör
      Hvad Apelles blott tilhör.
  
 * * *
  
      Se Herdinnan trind och snörd,
      Uppå Astrilds vingar förd,
                Hvar hon sitter,
           Stor til blod och börd.
      Håret som bland pärlor knyts,
      Uti mörka bucklor bryts;
                Blodet spritter;
           Ögats eld förbyts.
 Bröstet sväller högt, och hvar gång Nymphen andas,
 Blixtrar fram et kors, et halskors af rubin.
 Framför bröstet flor och blommor sammanblandas;
 Tröjan snörd och lifvet är af Carmosin.
      Knapt Apellis pensel fin
      Bildat har så skön Cousine.
  
 * * *
  
      Movitz i sin andakt dör,
      När han sist i vågor strör
                Tvänne prickar
           Med et flor framför.
      Märk hans eld är fin och stor;
      Täckt de gömmas i et flor.
                Gubben nickar,
           Och på Nymphen glor;
 Nymphen hon småskrattar, runkar hufvud, tiger,
 Lossar på sit pärlband, knyter sin salopp,
 Fläktar med solfjädren, sen med små intriger
 Narrar gubben från sin tafla stiga opp,
      Där han i sin blomster-knopp
      Bildar Fröjas vackra kropp.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter