Till Finland

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Tack och hälsning.


Som gosse re’n i tanken
Beträdde jag din strand,
Med fänriken jag älskat
De tusen sjöars land
Och rörd jag hörde mången gång
Ur dina björkar Sylvias sång.

Jag anat sedan ofta
Ditt djupa hjärtelag,
Då någon pröfvad vänskap
Bar dina finska drag --
Vid Elbes flod, på Romas jord,
Jag fästes till din bygd i nord.

Så följde jag min längtan,
Min gamla vandringslust:
Jag stod på Vasa brygga,
På bottenhafvets kust.
Jag tänkte se din sommar blott
Och okänd gå, då se jag fått.

Men hvem är det som jämnar
Här öfverallt min stig?
Och dessa blommor, sånger --
Hur kan det gälla mig?
Det vardt en sagovacker färd
I skogsnatur och skärgårdsvärld.

Än sprider Kangasala
Sin fägring i min håg,
Och dunkel Näsijärvi
Och älsklig Roine-våg
Och dessa åsars smala kam
Högt öfver furor, stam vid stam!

Och Helsingfors -- hur skulle
Du gå utur mitt sinn’
Och alla dessa händer,
Som vänligt sökte min,
Och stjärnenatt med ungdoms-kör,
Hvars toner än jag klinga hör!

Jag tänker att jag riktigt
Er hjärtemening tydt:
Ett ha vi än gemensamt,
Hur allt ock vardt förbytt.
Af sång än dallrar som ett band
Emellan svensk och Suomi-strand.

Tack för det sinnelaget
Hvar hälst det visat sig!
Af gammal broderkärlek
En strimma föll på mig,
Som varit blott ett ringa bud
Om Sveas oförgätna ljud.

Tack för den ljusa sommarn --
Min själ är varm däraf!
Hur snart än blomstren vissna
Som ögonblicket gaf,
Liksom en eftervärld jag har
I mina Suomi-minnen kvar.




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.