Till Movitz, när elden var lös i hans kvarter uti Kolmätargränden

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Ack, vad för en usel koja!
 Spräckta rutor, brutna lås!
 Tuppen gal en sträv hoboja;
 trumman hörs i gränden slås.
 Wer da! Wer da! Larm på gatan.
 Jeppe, blås i tornet, blås!
 Som en gås
 kacklar den satan.
 Klockan klämtar, vatten fås.
  
 Niklas torn som röda gulle'
 blänker i den mörka natt;
 i en hövålm på en skulle
 slåss två kärngar om en tratt;
 ur en sönderslagen ruta
 tittar fram en gulbrun katt;
 straxt besatt
 hundarna tjuta;
 larm och buller, gråt och skratt.
  
 Pumpen gnäller, skorsten sprakar,
 hästen gnäggar vid sin töm,
 jorden gungar, sprutan brakar,
 böljan susar i Norström.
 Manskap, sväng i divisioner,
 skyllra, marsch och flaskan töm,
 stjäl och göm,
 marsch i plutoner,
 stör de skönas midnattsdröm!
  
 Skådom nu Kolmätargränden,
 smal och smutsig, full med grus;
 rådstutaket syns vid änden,
 sen blott krog och jungfruhus.
 ur ett ugnat fönstergaller
 syns en nymf med skinnkarpus;
 straxt burdus
 slagsmål och skvaller,
 nakna hjässar, tomma krus.
  
 Mot en vägg med skalmar tryckta
 står en kärra full med drank;
 i en sönderslagen lykta
 ryker en utbrunnen dank,
 och i rännsten på sitt öra
 vilar en gesäll så pank.
 Kors vad stank!
 Vad ska vi göra?
 Vräk den saten mot ett plank!
  
 Kors, bland dessa Sodoms murar
 är det svårt att hitta rätt;
 mörka valv och heta skurar
 bryla ögat på allt sätt.
 Här bor Movitz. Kors, vad buller!
 Brandsignarl och bajonett,
 menuett,
 tjuvar, patruller,
 jungfruröster, klarinett!
  
 Där hans port, där skylten hänger.
 Skål, min bror, av hjärtans grund.
 Löjet sig så milt framtränger
 ur en gul och bleknad mund.
 Gubben Movitz ler och nickar,
 men från Charons mörka sund
 dödens blund
 i dina blickar
 bådar snart din sista stund.
  
 Skratta, Movitz, bliv ej sjuker;
 märk, bland pikar och gevär,
 Themis' mantlar och peruker
 syns i rännsten här och där;
 guldgalon i röda flamman
 bjuder lydnad och besvär.
 Drick, förtär,
 klingom tillsammans,
 en bit tuggbuss åt dig skär!
  
 Vräk på nacken basfiolen;
 eld i skruven röd och varm.
 Tag den stora läderstolen;
 akta dyna, fot och karm!
 Flöjten, lyran och bassongen,
 häng dem frammanför din barm!
 Lustigt larm!
 Glöm ej hovtången;
 stick valthornet på din arm!
  
 En Aeneas lik vid Troja
 Movitz utur porten går;
 klarinett, fiol, hoboja,
 allt iljusan låga står.
 Elden fladdra i peruken,
 sprutan han i nacken får;
 slangen slår
 Movitz på buken;
 vatten sköljer ben och lår.
  
 Jordens gudar, all er lycka
 är ett stoft, ett glittergrus;
 fattigdomen vid sin krycka
 lämnar lätt sitt trånga hus;
 Movitz går til nästa krogen,
 borgar där förnöjd ett krus,
 tar ett rus,
 tapper och trogen,
 somnar vid ett sexörsljus.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter