Till mina Böcker

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök
SONETT.

Du vishets samling, du förnuftets bästa föda,
Du ledsna stunders bot, du ädla sinnes ro !
Hur’ trygg kan jag, bland Er, I stumma vänner, bo,
Som synas utan smink, och vinnas utan möda ?
I varnen ej av agg, med smickran ingen döda :
Man, utan fara, kan på orden Eder tro.
För den, vars tankar hälst på kunskapsvägen gro,
Ert bästa sällskap städs av nöjen överflöda.
Vad ljuva tidsfördriv förmån I icke ge ?
Man sanning får hos Er beprydd och upptäckt se :
Kring världsens skådoban naturen genomfara.
Sig själv, och allt vad är för män’sko-ljus berett :
Kan någon lust emot så rena nöjen svara,
Som kraft och näring ger åt hjärta och åt vett ?