Trogen lyckönskan

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

för vår allernådigste Konung, det höga Kongl. Huset och hela riket med allradjupeste undersåtelig vördnad framgiven på nyårsdagen år 1713.

 Sverige, hav din barn tillhopa,
 lät oss alla ivrigt ropa,
      ropa med samhälligt ljud,
      att det höres opp till Gud!
 Till den Gud, som tycks oss sova,
 ropom om en nyårsgåva,
      varom snart i tretton år
      man här ber och inte får.
 Väl hör Gud vart år de orden:
 Gudi ära, frid på jorden;
      men han sänder friden ner,
      som han äran oppgå ser.
 Gick man äran opp i höjden,
 friden kom väl ned med fröjden;
 väl had’ då vid året nytt
 jord och himmel gåvor bytt.
 När av jorden oppgror heder,
 regnar himlen sällhet neder:
      frid och orättfärdighet
      kyssas aldrig, som man vet.
 Lät rättfärdigheten grönskas,
 så skall allt vad rättvist önskas,
      efter önskan gå i hand
      ett rättfärdigt folk och land.
 Som vi leva, just så går’et;
 ty vill man på nya året
      först all synd och Guds förtret
      önska i landsflyktighet.
 Så skall bli oss återgivit
 allt det goda, vi fördrivit,
      och vad himlen till en tid
      tagit ’gen och skilt oss vid:
 konung, fästen, land och städer,
 hustrurs män och barnens fäder,
      modrens son och systrens bror,
      riksens rikdom, prakt och flor.
 Kungen, landsens fröjd och gamman,
 han är summan av alltsamman;
      i hans dyra andedräkt
      ligger allas liv förtäckt.
 Han är solen, han är ljuset.
 Ack, att dock i kungahuset
      kungen och de höga tre
      finge snart varandra se:
 kungen sin fru fadermoder,
 hennes höghet sin herr broder,
      prinsen se en kung och prins,
      vilkens like ingen minns!
 Gammal bli vår stora kunger,
 och vår drottning blive unger!
      Gud, oss länge njuta lät
 hans och hennes majestät!
 Värdes oss en drottning spara,
 som är värd odödlig vara,
      att hon må med mycken mån
      se sin herr-sons soneson!
 Den, som sitter högst i höjden,
 Den, som ger den högsta fröjden,
      höje hennes höghet opp
      till all sällhets högsta topp!
 Evighetens klarhet fine
 och visheten själv beskine,
      ja, igenomstråle hon
      hans durchleuchtighets person!
 Himlen göre kungen nöjder;
 kungen göre hovet fröjder;
      hovet fröjde riket se’n?
      riket kristenheten klen;
 kristenheten fröjde världen;
 världen frälst ur vantrosflärden
      fröjde himmelen igen,
      som då blivit jordens vän!
 Ack, om jag till Guds namns ära
 finge önska och begära,
      vad jag gärna önska må,
      önskt’ jag oförgriplig’ så:
 Byte kungen residenser,
 att han räcker riksens gränser,
      eller räcke riksens gräns
      ut till kungens residens!
 Dock vi vill jag detta skriva?
 Bender må ej Stockholm bliva;
      önskom, att hans majestät
      heller måtte lämna det
 och på kristna bottnen tråda,
 ja, att Sverige finge skåda
      hans välsignade person
      sitta på sin höga tron,
 sitta länge, först Guds kyrka,
 se’n sitt hus och land till styrka,
      allom undersåtom täck,
      allom fiendom en skräck.
 Något nytt på nya året
 önskas herden utav fåret;
      nytt: att se de arma får,
      han ej sett i tretton år;
 något gammalt nytt bli funnit,
 som på fyra år försvunnit,
      nämlig höra klockors dön
      och få se det vackra kön;
 nya lager kring dess hjässa,
 ögnlust ny, en skön prinsessa;
      nya storverk och trofé’r,
      göra kyrkor av moské’r;
 munnen nya fröjdepsalmer,
 händren nya segerpalmer;
      nya krafter kungens arm
      mot de stoltas hot och harm!
 Önskom kungen yttermera:
 visa råd att väl regera,
      kloka män att fatta slut,
      tappra män att föra’t ut,
 trogna män, som kassan gömma,
 samvetsmän, som folket döma;
      summa: män, som alla ha
      huvud, hand och hjärta bra!
 önskom kungen var med annar
 såta eller späkta grannar;
      såta grannar fasta se,
      späkta de trolösa tre!
 Kronan önskas lov och prydna,
 spiran önskas tro och lydna,
      svärdet blive baljans vän,
      äpplets revor gro igen;
 nycklen läse utan smärta
 upp var undersåtes hjärta,
      att han för sin milda kung
      villigt öppnar skrin och pung!
 Går det kungen efter önskan,
 riket kommer snart i grönskan;
      när friskt huvud upprätt står,
      ack, hur väl då kroppen mår!



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter