Under en brunnsdrickning.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

   Detta brunnslif lifvet tager,
Allvarsam blir denna lek!
Se, hur jag mig ätit mager
Och hur jag mig druckit blek!
Hälsan här vid hälsobrunnen
Är rent af försvunnen.

   Här uppå en böjlig bräda
Styf jag sitter som en stör,
Icke vill jag vattnet häda,
Men – det är ej min likör.
Det blott borde nyttjadt blifva
För att kvarnar drifva.

   Dalens blomster, bergets ceder
Finna vattnet dyrkansvärdt,
Dito alla quadrupeder,
Ty de ha ej bättre lärt.
Ack! men jag på vin fått smaken,
Det förändrar saken.

   En cistern blir snart min maga.
Böljan ökas dag för dag.
Kan den svagaste bland svaga
Stärka den, som själf är svag?
Nej! jag hellre tror på musten
Från den spanska kusten.

   Se, omkring mig gå blott hamnar,
En är blek och en är blå.
Döden snart oss alla famnar,
Om vi längre hålla på.
Flicka där med täcka kinder!
Drick, för Guds skull minder!

   Hvarför själf de rosor dränka,
Som dock tiden röfva skall?
Lär på andra fall att tänka,
Än på dessa vattenfall!
Kom blott hit, du lilla svaga!
Och hör på en saga!

   En gång gick en vacker flicka
Till en källa, jag må le,
För att af dess nektar dricka,
Men fick där en gosse se, –
Och hon blef där tills mot natten,
Men – drack intet vatten.

   Följ nu tjuserskans exempel!
Kom med mig, så gå vi ut
I naturens glada tempel,
För att svärma en minut!
Där ej någon doktor stör oss,
Ingen gumma hör oss.

   Bifall ler du! Ack, vi åter
Blifvit friska bägge två!
Låtom oss som undersåter
Svärja Amor trohet då!
Slut med kuren! – räck mig munnen!
Där är hälsobrunnen!




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.