Ur Anabasis

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 - När så barbarerna fördrivits eller dödats,
 lät Xenofon hellenerna slå läger
 och taga fram av de förråd, som ännu ej förödats,
 och bjuda in till gästabud hellenernas strateger.
 Och runt omkring han lät soldaterna
 få samla sig i jämna lag om sina matransoner
 allt efter städerna och staterna,
 arkader hos arkader och lakoner hos lakoner.
 
 Och Xenofon, som jämt gav akt, när något samtal fördes,
 att få besked om tankarne hos männen,
 förvånades och i sitt hjärta rördes
 av tal, som gick från man till man, från vännen och till vännen,
 med tänkespråk från filosoferna
 och trösterika stycken från Homeros
 i växling med de glättigt sjungna stroferna
 till Foibos och Athena och till Eros.
 
 Och segervinnare i knytnävskamp bedömdes och berömdes,
 Euripides med Sofokles han hörde sammanställas,
 och allt som glädjen steg och krus och skålar tömdes,
 blev männens sinne mer och mer liksom försatt till Hellas.
 De tog ris och löv och skönt bekransade
 de gjorde lek och dans i trädens svalka,
 och ganska väl och vackert dansade
 stymfaliern Sofainetos citalka.
 
 Men Xenofon, som kom ihåg den hårda vedermöda
 hellenerna fått genomgå och ännu måste bida,
 och hungersnöd och frost och efterblivna döda,
 var stolt och glad att se hellener kunna lida
 och ändå kunna glädja sig och höja sig
 till mera ädla ting än sorgen över nöden
 och icke som barbarer böja sig
 i skräck och vanvett under hårda öden. -

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter