Vänskap.

Till min älskade vän!

Jag minns när
vi första gången träffades.
En tidigt morgonen, där
i ett hav av kunskap.

Högljud studentliv, tyst viskades
- Titta hur kungligt Hon glider.
Oanades spred du omkring
sofistikerad aura & en löftesrik iver.

Med dess ljuvliga strävan, kring
inte min senaste mode gir
utan den förföriska trolldryck
kallad Bildningens Elixir.

Om du bara visste hur frenetiskt,
jag, den ratade fula ankungen,
i smyg, studerade dig andäktigt
i skam och i hopp om.

Att min bottenlösa skräck,
nyfikenhet och kunskapshunger,
skulle bringa på fall spådd skrock
om ett ensamt liv i rensten och hunger.

Din generösa hjärta, allt ser
- Visst vågade jag mer
visa mig barnslig rudis
likväl min nakna själ.

Lyckorus, glädjetårar
trängs på... prekär.
Som få förstår du motsägelser
i min mångbottnade karaktär.

O min Älskade vän,
alltid uppmärksam, ser.
Titta, äntligen kan jag len
andas ut... blir hel!

Med dig är lätt o gråta...
skratten sådd...
”be”... gör hjärtan het.

Hurra, Hurra, Hurra!
Min älskade vän Ingrid
är ungt i sinnet
trots sina 80 år.