Vår Oro

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Mel. Dear Collin prevent my warm blushes.

Nu åter syns tiden förbyta
   Sitt kalla och ängsliga lopp :
Naturens förmåner frambryta,
   Som allt giva glädje och hopp ;
För mig bliver tiden dock lika :
   Min Sol så i mörker är satt,
Att Molnen ej vilja bortvika,
   Som ombytt min dag uti natt.

Vi räknar jag stunder och dagar,
   Och tror, att de ock, någon gång,
Med tidernes skiftande Lagar,
   Sku sluta en olyckstid lång :
Allt hinner båd’ vissna och knoppas,
   I mångfaldig omväxling gå,
Förrän, till den sommar, jag hoppas,
   Vill ringaste tecken utslå.

Så kunna de nöjen ej glädja,
   Som Vårens behaglighet ger ;
Mitt öde vill icke tillstädja,
   I dem att förnöja mig mer :
Vad båtar all lust och all hugnad,
   Som utvärtes sinnen blott rör :
När hjärtat ej äger den lugnad,
   Som nöjena smakliga gör ?




Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter