Vårsång (Karlfeldt)

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Det är ljuvligt i vårtiden skalkas,
innan hösten och gråhåren nalkas.
Det är nöjsamt i spelande hagar
att lustvandra i kärlekens dagar;
se, träden som majstänger börja sig smycka,
var ört står med krona i brudelig lycka.

Stånden upp, alla svenner, från stolen,
träden ut, alla jungfrur, i solen!
Hennes blickar med blidhet oss följa,
ty vår gamman har intet att dölja.
Men mörkret är gjort för konor och kusar,
för rävar och ugglor och flädermusar.

Följ mig bort över ås, genom kjusa,
medan Ersmässbjörkarna susa!
Var ej rädd -- jag blir hos dig, min kära,
då den sorgliga hösttid är nära.
I senaste år skall jag aldrig förgäta,
hur du var som en vårbjörk med glimmande fläta.



Fridolins visor och Andra visor

Ur en lantlig ungkarls visbok

Cecilia Bölljas visbok (fragment)

Från folkare-stigar (Folkare är ett härad i södra Dalarne) - 106

Liv och död - 114

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter