Vårvisa

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Bort med höga ting!
 Låt man månans ring
 Över vårt begrepp sig vända!
 Kom, du ljuva vår,
 Som nu råda får
 Och på vintren gör en ända!
 Gumma, dräng och piga,
 Oxe, ko och kviga,
 Kalv och lamm i glädje hoppa;
 Tuppen med sin fru
 Har förgätit nu,
 Att han en gång skall bli soppa.
 
 Se! hur stuten går
 Och med hornen slår,
 Geten krummar sig för bocken;
 Tackan, yr och vill,
 Uppfylld av April,
 Roar all den ludna flocken.
 Men, min Marjo lilla,
 Oxen bölar illa,
 Månn` man fodret honom nekar?
 Tänk, om det var allt,
 Om vår boskap svalt;
 Tro mig, det blev andra lekar!
 
 Dock, min Marjo, kom!
 Bästa egendom
 Är du mig i nöd och nöje.
 Har jag dig och bröd,
 Femton kalvars död
 Vill jag då se an med löje;
 Femti höns och flera,
 Tretti gäss och mera,
 Skulle jag för dig ej akta:
 Själva katten vet
 Med vad kärlighet
 Mina ögon dig betrakta.


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.