Verldsförakt

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Helga, o Mänska! till Gudomens altar ditt hjerta,
 Sök i den eviga himlen din krona, din skatt.
 Trolös är jorden - dess välluster bytas i smärta,
 Sommarn i vinter, det strålande ljuset i natt.
 
 Tror du med lekarne, blomstrande hälsan och friden
 Evigt få jula i lyckans förtrollade borg?
 Bäfva! - snart för mot de skälfvande portarne Tiden
 Härar af svarta bekymmer, af plågor och sorg.
 
 Festliga harpor ej längre i salarne skalla,
 Nöjena stiga ur dansen med fladdrande hår.
 Brännande tårar i tömda pokalerna falla,
 Plågornas vålnad bland tynande lamporna står.
 
 Väggarne remna och Månen med vemodigt öga
 In genom springorna tittar från midnattens sky.
 Byggnaden svigtar på grunden och plötsligt de höga
 Marmorkolonnerna falla med brakande gny.
 
 Säg mig den jordiska sällhet, som icke är vorden
 Skördad, o Bröder! af tidens förödande hand.
 Rök äro nöjena - hell den, som redan på jorden
 Äger i himlen sin boning, sitt fädernesland.
 
 Sväfvar hans bräckliga julle på skyhöga vågor
 Blundar hans öga i ljufliga drömmar ändå,
 Trygg vid hyänernas tjut och vid thordönets lågor
 Färdas han öknar - Serafer vid sidan ju gå.
 
 Icke han bäfvar, fast slukade mörker opp Solen,
 Urgamla bergen förgingos i rytande haf,
 Stjernornas härar, som brinnande skurar från polen
 Regnade neder, och verlden forsjönk i sin graf.
 
 Eviga hyddor, i trygghet for askor och ilar,
 Pilgrimmen uppta - därinne vid gullharpors röst
 Abraham spisar med Änglar, och Lärjungen hvilar
 Guldlockig hjessa vid Jesu förtroliga bröst.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter