Vid dagens slut

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Högst upp under takets list
där bor jag
hos svalorna och duvorna,
där vinden rister med plåtarna-------
Längst bort på sjön ser jag båtarna
och landstigna måsar på tuvorna;
dit for jag,
om vingar jag hade, så visst!

Därborta går solen opp;
det vet jag!
Rätt över de blåa skogarna,
som skygga mot havet i öster - - -
Därbortifrån hör jag röster
som muntra visor från logarna...
Nu grät jag
i sinnet, vid minnet av strandade hopp.

Därbortom den blåa skog
vid havet,
där låg min ungdom, för längesedan
därute vid friska fjärdarna - - -
Var äro de drömda härdarna,
och vännerna som gått hädan?
Begravet
det bästa, som livet tog!

Jag vill icke se ditut,
ej dit åt!
Men drar mig tillbaks i schäslongen,
där ser jag allenast molnen - - -
Som brasans glöd I förkolnen,
I skyar från solnedgången! -
Sen hit-åt!
Här väntas också på dagens slut!



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter