Vid myren

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Över myren mörknade kvällens skugga,
 tyst och töcknigt och tomt var allt.
 Blygrå molnvarv upphörde ej att dugga
 silregn, ljudlöst och isigt kallt.
 
 Ingen enslig en eller grönklädd tuva,
 ingen kulle, av ljungris klädd,
 störde dödens färg, som sig lagt att ruva
 på den sumpiga mossans bädd.
 
 Kretsande kring på regntunga vingar irrar
 - ensam - svulten - en hök omkring.
 Skogen, mörk och stum, ifrån dunklet stirrar
 över tomrummets ingenting.
 
 Blott i väster skymtar ännu den matta
 sista resten av dagern fram
 över klippans kala, av regnet glatta,
 aldrig mossöverväxta kam.
 
 Här är stilla vila för trötta tankar,
 här kan grämelsen andas fritt,
 icke störd av hoppet, som utan ankar
 styr, där livsvimlets skum går vitt.
 
 Här kan nedbränd lidelse smärtsamt kyla
 heta askan i nattkall vind,
 här kan ångern sorgset i skymning skyla
 skammens rodnad på avtärd kind.
 
 Här kan sinnet slita det sista bandet,
 som vid sorgen och livet band,
 här går vägen fram till det skumma landet,
 till det eviga intets land.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter