Villa Farnesina.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Må kraftens jätte gerna i Sistina
En verld af spända muskler ställa fram
Och domen bilda, djerf och allvarsam —
Jag flyr till dig, o villa Farnesina!

Från er, sibyllor, och från er, profeter,
Som vördnadsvärdt i dunkelt böngemak
Bekransen detta underbara tak,
Der snillet tydt de största hemligheter,

Från de atlanter, som med möda bära
På konstnärstankens centnertunga last,
I dag jag vandrar, jublande, i hast
Till andra bilder, mig odödligt kära.

Bland blomfestoner, som kring väggen draga
Sitt ljufva nät, som fångar hvarje bröst,
Hvars hopp ej frusit än i lifvets höst,
Förklarad glimmar Psyches sköna saga.

Hur luftigt allt! Hur mildt Olympen glänser!
Hur huldt befrias den beklämda hög!
På lätt och frisk och genomskinlig våg
Man gungar sakta bortom stoftets gränser.

Du sköne Sanzio! Det är du, som mägtar,
Och endast du, vid vestanvindars smek
De största gåtor lösa som på lek,
Det är blott du, som bringar Hebes nektar!

Förutan kamp och later jättevulna
Du skapar paradis hvar helst du går.
Jag svär, ditt sinne var en evig vår,
Jag svär att aldrig sågs din panna mulna.

Och knappt berörd af tviflet eller qvalen,
Du gick, till börden af Olympisk ätt.
Du dog så ung. Af vingad Hermes lätt
Du som din Psyche bars till gudasalen.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter