Visa i enskogen

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

När enen börjat ryka,
är abborrleken slut;
jag skär mig spö och klyka
och kastar kroken ut.

Och spöet utav eneträ
det rycker i min hand,
ty kärlek suger folk och fä,
i vatten som på land.

Nu stå de första axen
och skälva på sin fot,
nu leker vikens braxen
och fyller nät och not.

När skogens enar stå i rök,
tar häggen floret på,
då visslar svala, ropar gök
att jag må linet så.

När häggen står i blomma,
är flickors längtanstid;
de argaste bli fromma,
den stramaste är blid.

Och tänk att på det hela år
den enda tid det är
då kvinnokönet röjer spår
av ömmare begär!

Så vill jag mig förnöja
den korta tid jag kan.
Kom, var min braxenmöja,
jag är en braxenman.

Vi leka under sunnanblåst
i sommarljusets sjö,
tills häggen ståndar röd av frost
och enen vit av snö.

Då darra himlens stjärnor
i kvällens nordanvin,
då spinna nejdens tärnor
sitt eget brudelin.



Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim

Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim

Fridolins lustgård - 124

Dalmålningar, utlagda på rim - 164

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter