Afsked til Matronorna, synnerligen til Mor Maja Myra i Solgränden vid Stortorget, Anno 1785

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Charon i Luren tutar,
 Stormarna börja hvina,
 Trossar och tåg och klutar
 Lossna nu til slut;
  Månan sin rundel slutar,
 Stjernorna sorgligt skina,
 Til sin förvandling lutar
 Snart min lifsminut;
 Snart nu mitt Timglas utrinner,
   Charon ror alt hvad han hinner,
     Vattnet vid åran,
     Pollrar i fåran,
     Och på det blanka
     Sväfvar en Planka,
 Kolsvarta Lik-paulunen gungar floden fram,
     Vid rök och dam :||:
     Och Gastars tjut.
 
 * * *
 
 Krögar-Madamer raska,
   Stärken mig på min resa,
 När jag til Fädrens aska
 Samlas skall i natt.
 Krögarne stå så baska,
 Rödblommiga och hesa,
   Borga mig knapt en flaska,
 På min gamla hatt.
 Mor där på taflan vid disken,
 Stryk ut två öre för fisken;
     Ditto, det öret
       För det gamla smöret;
     Noch för den ålen
     I gröna skålen;
 Noch för den där Potates, som jag mig drar,
     Hvad den var rar :||:
       Och trind och platt.
 
 * * *
 
 Jag gör mitt Testamente,
 Där jag vid stånkan sitter;
 Läs du sjelf opp Patente,
   Läs Mor Maja sjelf;
 Bort verldsligt Regemente,
 Verlden blir mera bitter,
 Stjernklara firmamente,
 Mig nu öfverhvälf.
   Men mer jag stånkan nu skakar,
 Klang, hvad den Vörten mig smakar!
     Skummet det jäser,
     Fradgar och fräser,
     Dropptals från truten,
       Ned på Surtouten.
 Det gör mig godt Mor Maja, det var öl med rang.
     Klang Mutter, klang! :||:
     Vid Charons Älf.
 
 * * *
 
   Hufvud på axeln hänger,
 Kroppen sig framåt lutar,
 Nacken den slår och slänger.
 Men, O Gudar! men
 Ögat med tårar blänger,
   Uppå de granna klutar,
 Som fordom med Ducriner,
 Knäptes trångt igen;
 Men se på Böxorna bara;
 Säj ä de plaggen ej rara?
       Söndrig är västen,
     Lappad är resten,
     Strumporna korta,
     Hälarna borta,
 Och den där dyra Skjortan var, Mor Maja märk!
       Beckmanskans Särk :||:
     För tu år sen.
 
 * * *
 
 Nu står jag midt i båten,
 Kors hvad det roret gnislar,
   Skuggorna hela bråten,
 Squalpa bak och fram;
 Eolus quäfver gråten,
 Charon på pipan hvislar,
 Hjelp! hör den mörka ståten
   För et hiskligt larm;
 Blixt, Norrsken, Dunder och fasa,
 Rundt kring om skyarna rasa,
     Karlevagnen hvälfver,
     Glimmar och skälfver,
       Stjernorna slockna,
     Stränderna tjockna,
 Tils i den svarta skuggan inga himlar syns;
     Mitt qual begyns, :||:
     God natt Madame!


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.