Anmärkningar
Den nya Amadis. Amadis de Gaula är såsom bekant hjälten i medeltidens berömdaste riddare-roman. Goethe torde dock närmast ha tänkt på Wielands roman "der neue Amadis". Atterboms "den nya Blondel" är en efterbildning af denna goetheska sång.
Serenad. Formen och omkvädet i denna sin "Nachtgesang" har Goethe hämtat från en italiensk folkvisa.
Lilis park. Den unge Goethe ger här en humoristisk bild af sin svaghet för den rika och fjäsade frankfurtska patricierdottern Elisabeth Schönemann. Hans oberoende natur passade i längden icke för en brud af detta slag, hvarför den mellan dem ingångna förlofningen häfdes 1776. Hon gifte sig året därpå med en herr von Türkheim.
Hvem köper kärleksgudar? Idén påminner om en bekant pompejansk fresk, hvilken äfven inspirerat Thorvaldsen.
På sjön. Den "gyllne dröm", som skalden söker glömma i Alpernas skönhetsvärld, på Züricher-sjöns genomskinliga vatten, är just nyssnämnda förbindelse med Lili.
Andehälsning. Diktades 1774, under en segelfärd på Lahnfloden, vid anblicken af borgen Lahneck.
Klippans inskrift. Originalets titel är "Erwählter Fels". Detta epigram, inristadt på en häll i Goethes trädgård vid Weimar, vittnar ännu betydelsefullt om hans känslor för den snillrika fru von Stein.
Tonerna. Under ett besök i Marienbad 1823 -- Goethe var då 74 år -- fattades han af lidelsefull kärlek till en ung fröken Ulrike von Levezow, ehuru den stora skillnaden i ålder hindrade honom att tänka på en närmare förening. Efter skilsmässan från henne skref han sin diktcykel "Trilogie der Leidenschaft", hvars sista afdelning här återgifvits under titel "Tonerna". Väckelsen till denna harmoniska afslutning fick Goethe genom åhörande af den polska virtuosen fru Szymanowskas utmärkta klaverspel, hvilket verkade mildrande och tröstande på hans tryckta stämning. Ulrike v. Levezow gifte sig aldrig och förblef Goethes minne trogen under en lång lefnad. "Den som Goethe älskat, kan icke tillhöra någon annan", skall hon hafva sagt.
Äolsharpor. Äfven denna dikt är samtidig med kärleken till fröken v. Levezow.
Paria. En djupsinnig dikt; frukt af skaldens österländska studier. Författades så sent som 1821, ehuru Goethe säger sig hafva burit på detta motiv i fyrtio år, innan han kunde finna den för detsamma passande formen. Den af Brama till himlen upptagna dansarflickan syftar på ett af Goethe tidigare behandladt ämne i hans ballad "Guden och bajadèren".
Aktivera autouppdatering av kommentar