Avskedsbrev

Avskedsbrev till drogen

Jag är heligt jävla less och förbannad. Du smög dig in i mitt liv och hade på förhand, långt innan jag förstod vem du var och hur du skulle komma att förgöra och utplåna mig, räknat ut ditt syfte.

   Som alla nyfunna vänskapen så hade vi riktigt trevligt tillsammans i början. Dock alltid på mina villkor, till en början. Vi träffades när jag ville och när jag hade behov av en vän. Du fanns där och lugnande mig, och tröstade mig när jag behövde dig som mest. Jag förstod aldrig i början vad det var med dig som gjorde mig så lugn, och som fick mig att gå in i ett så behagligt välbefinnande. Jag kände bara att jag inte kunde vänta och längta nog till nästa gång vi skulle ses igen.
   De gånger jag var ute bland folk eller skulle göra någonting, såg jag alltid till att ha träffat dig före. Då kände jag mig lugn och självsäker på ett tillfredsställande sätt. Jag har aldrig haft någon riktigt nära vän sen jag blev vuxen, men med dig var det annat. Du ställde upp för mig, utan några som helst förbehåll, utan att kräva någonting tillbaka. Du var så underbar mot mig, ville alltid mitt bästa, och gjorde det helt till din uppgift att se till att jag alltid mådde som bäst.
   Likt de bästa vänner kunde vi sitta i soffan tillsammans och bara vara. Jag fick ett lugn och en trygghet i mig av vetskapen att du bara fanns inom en armlängds avstånd från mig.
   Men ju längre tiden gick, dessto mer uppmärksamhet började du att kräva av mig. Du ville ständigt vara närvarande i mitt liv. Du lät mig inte gå någonstans utan ditt sällskap. Jag började sakta men säkert inse att du hade manipulerat mig till att få mig dit du ville. Du var som en hök. Varje rörelse, varje andetag hade du koll på, bara för att slutligen sätta klorna i mig för gott, och jag kunde inte komma loss.
   Bland de första konsekvenserna av din"vänskap", märktes hur mycket du kostade mig. Ju längre vår vänskap höll i sig, ju mer pengar krävde du att få av mig. Jag började låna pengar av vänne, bekanta och även familjen, för att kunna finansiera din vänskap. Så länge jag hade pengar var din vänskap säkrad. Jag började till och med att pantsätta om jag hade något av värde. Så viktig var din vänskap för mig, och för mig fanns inget annat. Det var så här jag trodde riktig vänskap var. Total förnekelse, underkastelse och ovärdhet.
   Kraven och begären efter din vänskap gick till slut så långt att jag till och med försköt mina egna barn. Jag brydde mig inte längre om vad som hände i deras liv, än mindre träffa dem. Det var ju du som fick mig att må bra, inte de. 
   Det var då jag kom till en vändpunkt. Jag hade kommit till en återvändsgränd där det enda alternativet var att bryta upp från dig och gå vidare. Den här vänskapen hade aldrig varit "tvåfilig". Det hade alltid varit på dina villkor, även om det tog lång tid att inse.
   Jag vill återigen få tillbaka min familj, mina älskade barn och barnbarn. Det är de som betyder allra mest, det är för dem jag lever.
   Aldrig mer ska jag bjuda in din vänskap i mitt liv igen. Aldrig mer ska jag låta mig utnyttjas så. Aldrig mer.