Bella 2

BELLA TVÅ

Hej Bella. Vet inte om du lyssnar. vet inte om jag lyssnat. vi bråkar i alla fall inte mer, när vi inte syns, på något plan överhuvudtaget, i min värld. världen är så komplicerad. man kan inte bara prata om saker. det ska vara respekt. alla verkar ha vattentätt alibi. när jag frågar ut människor, som wannabe gris-människa, förnekar alla alltid allting. och sen varför gör jag det? låter inte roligt när jag ska bli utfrågad på riktigt av ett högre väsen. jag har massa myggbett, som jag verkar ha fått när jag låg på psyket? fast "inga" insekter finns där? får visst inte använde utropstecken alls. för mig har text endast varit text, inget annat. men det finns en större värld där ute. ska försöka hälsa på den andra aktivitetsstället. är väl corona,stängt, med min tur. och om det är öppet, hur hjälper det mig? behöver både kaffe, mjölk te med mera, för att överleva ens en timma med andra. sen gud hjälpe mig får jag prata med någon, dom tänder på mig, och sen, blir det samma gamla historia, jag vågar inte gå vidare. men det betyder att jag fortfarande är oskuld? för ingen trodde på att mitt första ex levde, och med nästa "vem är hen?" haglade ner. när jag gjorde andra boken om oss, citerade jag dig i titeln, och det var ju inte tillåtet? jag får inte ens nämna det? komplicerat.. den heter nu "ett mongos glömska". för det är allt jag är. allting hamnar på plats, när jag tänker på det. trodde att det var vaccinet jag fick vid födseln som gjorde att jag fick downs, men satsar mer på att det överdrivna datoranvändandet hjälpe till mer. men vanliga världen är ännu svårare att hantera än datorvärlden. jag menar, om jag mår dåligt i verkliga världen, blir det bara värre och värre och värre, tills jag är i total förtvivlan, och låst i den känslan i timtals. så klart man gömmer sig då från omvärdlen. kommenterar inte din sista facebookkonto som jag kan erinra. men jag vet ju, att det är säkert bara i min uppfattning att dina andra konton är borttagna. bara med ett konto hade du 900 versioner av det. ja, lura mig då. tänkte hälsa på, men det är ju nära 0% chans att vi träffas. kanske en kort impuls, ett telepatiskt ord, är allt jag kommer få, för tusentals kronors investering; ungefär samma som att hälsa på min amerikanska vän. mot hen är det inte värt det, men med dig.. kanske, fast din rättvisa skadar mig 100x mer i motsatt riktning, eftersom min känsla i subspace inte är 100% sann. älskade har höga krav på de de vill ha. kanske om man återfötts tillräckligt många gånger, så bråkar en inte mer, men det är en lång väg dit. tror fortfarande inte på reinkarnation. min senaste teori är att man får spela rollen som någon av alla skuggor en skapat. bäst att konvertera till kristendom innan dess, om det ens hjälper mot oändligt klantigt karma skapande. ja, tror fortfarande att droger, ens legala, hjälper i det långa loppet. när man någonsin slutar med de, så kommer allting tillbaka med större kraft. så är det i min värld, saker och ting ändras exponentiellt eller ögonblickligen. men tur är väl det. det kanske är så i din värld, vad vet jag. du är ju endast en spegel av mig, som allt och alla andra jag träffar. psykiatrin är bara högre frekvens, sen om det verkar konstigt eller förvirrande, är för att ju högre frekvens, desto mer.. komplicerat blir det. och större skatter. mer avancerat labyrintsystem.

jag ska inte ta något som allmängiltigt. en förälder as en gång skarpt, flera gånger om över åratal, att "det är bara du som tror det". vi pratade aldrig mycket, när jag tänker tillbaka, har jag alltid varit så. såg min favoritstandupper igen, hen verkar dessa flertalet människor som jag känner - eller igen, är det min inbillning? lyssnade igen på en låt som jag inte kan desiffrera, men en ny rad i den förklarades för mig, om någon som hände seneare efter jag hört det - hur är det möjligt? för musik rör sig i alla dimensioner samtidigt, och skiftar snabbt person, som en dröm, som bortom poesi. men på något sätt är det logiskt. det verkar som, efter varje århundrade, går allting tillbaks på noll igen? när jag tänker tillbaka på, som säkert är lögner skapade för att hålla mig och alla andra i schack, så verkar de haft samma höga utveckling som oss? i alla fall inom konsten, av den som överlevt. jag verkar inte känna medlidande för någon alls, därav öknamnet "full sajberpsykopat". vet fortfarande inte direkt vad som menas med det. komplimanger, djupa sådana, precis som förolämpningar, kan ta lång tid innan man vet, vad den personen såg djupast inom en själv; i framtiden, i det förflutna, i det som mycket senare blir ens öde; som om allt var förutbestämt.

ska försöka läka. om det ens är möjligt. behöver köpa nya skor, storlek 51-52? det är galet. fötterna står för runt en fjärdedel av alla ben i hela kroppen, och de har jag klarat av att skada mest av alla kroppsdelar? alla gånger som dom kallnat, så till den grad att det närmar sig förtvivlanen någon får när hen ska gifta sig. så har jag känt 100-tals gånger. men, jag överdrev, lyssnade inte på min intution, för att få fördelar, för att ha roligt för en stund, för att göra "stor" konst, fast ingen, i slutändan, brydde sig - förutom du. en förälder är stolt över mig, det lärde jag mig till slut, men att dedikera mig till hen, kändes slutligen som en positiv återkopplingsslinga. sen slutligen blev vi för irriterade på varandra. så det stannade vid dig, den första som uppskattat mig, men inte hela personligheten, varför vi är ex idag. du hade ju slutat prata om mig för månader sedan, ja, vad kan jag göra utan att skämmas? det var en på psyket som faktiskt inte förnedrade mig när jag grät, och beklagade sorgen. men jag har ju inte behandlat andra destobättre direkt. det var en individ som grät i timmar offentligt, och ingen brydde sig alls, men denne straffade sina älskade totalt om hen inte lyckades förstå hen tllräckligt. kanske hade varit värt det, vad vet jag; men det blev du, och aldrig någon mer.

jag vet det i mitt hjärta, i min hjärna, i min magkänsla. så, har det roligt på så många plan du existerar i. jag skriver, that's about it. installerade om dawen en hundrade gång känns det som, men knappt något verkade fungera i den. det verkar vara så när man har virus, alla virustillverkare verkar samarbeta med varandra? och anti-virusprogram, ännu värre.. verkar äta upp hela datorn till slut. men, igen, så bränner den karma, digital sådan. ska försöka göra en låt igen, och få oändligt mycket dåliga tvångstankar, eftersom min sparade energi försvinner efter några minuter; medans det ska vara nyskapande, originellt, perfekt, balanserad ljudnivå, och så vidare. skriver snart igen hoppas jag. hej då.

av Emma Sotz (ris och ros)

Aktivera autouppdatering av kommentar