Bruten

Som en sardin som dragit ner sin rullgardin Dunkandes & tumblandes på botten Av strömmar som färdas mot toppen. Där han en gång varit, där han en gång farit Av strömmar som färdas mot toppen. Kung bland vågor han glatt där stila Om han då vetat, det skulle bli hans sista vila. Han kämpade sprattlade & stred, mot sin egen förtret Då strömmen som kom, inte var lik dom. Ja Sardinen kämpade sprattla & skrek så den vart alldeles blek Sakta han började segla mot botten, vågornas skimmrande vita skum Tynar ut likt hans imperium. En sardin kan inte leka bland laxarnas forsande vågor Utan att det uppstår en massa frågor

Var sak har sin plats & likaså en liten sardin

Tecknar: Alfred varg