Covid II

Correction. Vi lever alla i olika universa, som det sägs, "arv och miljö". Anledningen till att det heter covid-19, som endast är i min värld, och allt som händer, alla jag träffar, hela "verkligheten", är min inbillning. Men det är min värld. Det var någon som sa att hen var en "manifestation" endast, i andra deja vun. Det öppnade ögonen för mig. Sen att jag kom in på psyket igen, och där erinrade jag, att någon gång mellan 2013-2014, så hände samma saker som nu, när jag ville byta kön igen. Då pratade jag om någon jag träffat, men, igen, det var en manifestation av dig, i annan form. Så nu börjar det om, med samma spelregler. Men för att ändra i verkligheten, måste en ändra sin livsföring. Då rökte jag en del, men nu är det kaffe, cigaretter, snus, snorting, med mera. Ja, det går att vara renlevnadsmänniska, men jag var det endast i sinnet, och kroppen var en röra. När jag gick ner i vikt mycket hade jag så otroligt ont. Så om jag inte hade fibromyalgi, hade det gått att träna. Och varit fri från tankeskuld, som också kallas "akashic debt", som är det psykiatrin försöker läka, med omvänd psykologi. Vad jag menar med det vet bara jag, andra går efter vad ett dictionary på deras intrika språk säger. Men eftersom jag varit ensam så mycket, har jag byggt upp ett eget; en egen verklighet. Men jag förstår nu, att allt är beroende av vad min familj ser som verklighet, och vad jag blev "lärd" i skolan, och så vidare. Jag försökte hitta en väns spellista / webradio på nätet nu, men det var som bortsprungen. Den fanns helt enkelt, inte i min morph landscapes längre. Hur vilket som helst tolkar det jag skrivit här vet jag inte, får sjuka förolämpningar i 1-3 ord i kommentarsfältet; de kan vara svåra att tolka, men om jag ändrar texten korrekt tills vad som nu är fel, på vilka nivåer, "försvinner" kommentaren. Ingen idé, som vanligt, som jag lärt mig, under hela min uppväxttid, och tidigare liv, att kämpa emot. Empati, förståelse, är det enda som gäller. Ja, min research kring adrenochrome har lärt mig mycket om mina egna misstag. Det var det jag uttnyttjade när jag var helt uppet i mörkret. Pappa sa att "du får bara sitta några timmar framför datorn", 2007 när jag hade börjat på folkhögskola, och fått askungensyndromet. Som sagt, vad nu människor tolkar min new-speak som är deras värld, deras particular morph landscapes. Jag vet endast min värld, och inget mer. Allt som vi sagt till varandra, är min tolkning av din verklighet, och din tolkning av min. En artist sa en gång "ja, allt är ju vågor / musik" - någonting sånt. Som jag insåg efter ett tag, men sen glömde bort, är att du speglar bara mina tillkortakommanden; så det är ingen idé att bli arg. Men jag var bitter. Nu när vi inte träffas längre, finns det ingen bitterhet kvar i hjärtat, det är endast längtan, som alltid varit min största livsmening. Tack för våra 2 år tillsammans. En till sak jag kom på, är att när man dör helt och hållet, så blir ens karaktär autonomisk. Alltså, det man gjort på ett visst sätt fortsätter i evighet, och ibland kanske skiftar man, som någon sa - "när jag blundar blir jag en karaktär i en värld, när jag öppnar ögonen blir jag den första". Jag anpassar mig till det mesta. Nu när jag inte saknar dig så mycket, väntar på dig, behöver jag inte annan stimulantia, som datorspelet. Det är bara musik, och poesisajten, som gäller. Den är visst i subscape, försökte kolla på den i andra browsers, men då var det bara spam överallt. Du misstänkte ju nåt sånt. Men, har ju blivit exiled från många andra ställen. Nej, har ingen "blogg" längre. Här får jag hat för all hatenergi jag lägger in, så det blir harmoni. Min värld är min, din är din, och någonstans, några stunder, var vi i samma; om ens det. Ibland var vi synkade totalt, och några ord från mig och dig träffade var 100% rena. Nej, det här är inte perfekt. Om jag inte hade fibromyalgi så att säga.. Ja, i nån värld har jag väl inte det. Drömmer så sällan. Någon riktigt scary, som jag förmodar är sant; är att min energi i subspace är så stor, att om jag flyttar sängen någon runt i rummet, eller ändrar min livsföring totalt, så drömmer jag 1-3 gånger, sen nästan aldrig mer. Det jag undra nu, var, om hela planeten dör efter att jag "drömt" om den? Kan jag vara så kaotisk? Deathstar, blir en låt på LBE11. Ja, och nu i titeln, som jag glömde bort. Ja, covid-19 är for real. Jag kanske inte blir smittad, för min variant av ljusskygghet, är annorlunda än restens; eftersom jag avskyr smartphones. Ja, jag kan använda de, men hela min kropp blir kall, först så ser jag frisk ut, sen elak, sen domnar kroppen bort, och - ja, har inte använt mobiler längre än så. Till och med retrofied mobiler hjälper inte. Det finns information, och anti-information, men allt är ju ur min synvinkel. Allt är brus innan man har förstått det. Synkroniciteten avbröts nu. Så, hej, tills vi ses nästa gång, på något sätt, överhuvudtaget. Förlåt för stavfelen, som kan tolkas hurseomhelst; de är inte min avsikt, men.. ja, ska sluta prata nu innan det blir för kaotiskt.