Erik Axel Karlfeldt
Erik Axel Karlfeldt, född Eriksson 20 juli 1864 i Karlbo i Kopparbergs län, död 8 april 1931 i Stockholm, var en svensk poet och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1904 och dess ständige sekreterare från 1913. Postumt erhöll han nobelpriset i litteratur 1931. Han är begravd i Folkärna.
Debuten
Sommarkarlen Ur Vildmarks- och kärleksvisor |
Jag är en fyr av bondestånd, Jag var skolast, men mitt mod blev knäckt |
Under sommaren 1895 färdigställde Karlfeldt sin debutbok, Vildmarks- och kärleksvisor, som publicerades strax före jul samma år av Seligmanns förlag. I Vårt Land ansåg litteraturkritikern Carl David af Wirsén att debuten var lovande men hade kritik mot det tekniska hantverket.[1]
Fiasko
Försäljningsmässigt blev boken ett fiasko med endast ett par hundra sålda exemplar.
Bibliografi
- Vildmarks- och kärleksvisor (1895)
- Fridolins visor och andra dikter (1898)
- Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901)
- Flora och Pomona (1906)
- Flora och Bellona (1918)
- Hösthorn (1927)
Externa länkar
- Erik Axel Karlfeldts dikter , Projekt Runeberg
- Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1931
- Nobelprize.org, Erik Axel Karlfeldt - Biografi
Noter
- ↑ Bergsten (2005), s. 74–84
- Kolla Kategori:Erik Axel Karlfeldt for dikter av Erik Axel Karlfeldt.