Förnöjsamheten
I stillhet gömd för ödets nycker,
jag lever avundsvärda dar:
jag ingen oväns hot förfar,
och ingen mäktig mig förtrycker,
jag vilar alltid, när jag tycker,
och dricker gärna, när jag har.
Mig ingen hemlig åtrå bränner
att se min ära vida spord:
min boning är för nöjet gjord,
som vägen noga till mig känner.
Ett muntert skämt och glada vänner
är yppigheten vid mitt bord.
Allt vad den vises önskan äger
av himlen mig förunnat är.
Jag inom mig ett vittne bär,
som alla skatter överväger.
Min säng är fridens ljuva läger
och kärleken mitt sällskap där.
Så sällt och ljuvt min tid försvinner ...
bekymret mig ej nalkas tör.
Jag mänskors fel med ömkan hör,
med glädje deras dygder finner
och fridsamt till det målet hinner,
som lasten blott förfärad gör.
Aktivera autouppdatering av kommentar