Förstörd
När han först lade sin blick på dig, med sina djupblåa ögon, dom var underbara och du visste vad som skulle hända.
Förälskelsen kom fort och det blev ni. Tiden med honom var underbar och du ville inget annat än att vara med honom för resten av ditt liv.
Gräl uppdagades men han tittade dig rätt in i ögonen och lovade dyrt och heligt att älska dig och aldrig lämna dig. Du förlät honom, för han var ju underbar.
Minnen skapades, och kärleken växte sig allt starkare. Ni var lyckliga.
Men så kom en tid, en väldigt tragisk tid, han vände dig ryggen och gick sin väg.
Du gav upp allt hopp. Litade inte på någon. Varje gång du försökte fick jag en tung kväljande känsla i halsen.
Efter månader av smärtan förstod du att du var förstörd. Du var trasig, ditt psyke har släppt förmågan att lita på en individ.
Han bröt ned dig så hårt.
och det finns inget du kan göra åt saken. För när du försöker, blir det bara värre.
Livslusten rinner ur dig varje gång du tänker på vad som hände.
Men du kommer aldrig komma över honom, han sitter som berget i ditt hjärta och du skulle fortfarande göra allt för honom. Det bryter ned dig inifrån när du tänker på honom, du har en annan nu, du vill säga som det är men det är omöjligt, för du är den enda som vet vilken underbar insida han har.
Han är uderbar och du vill inget annat än ha honom, ni är själsfränder.
Sedan drar du upp alla minnen, alla lögner och svek.
Du blir sinnesförvirrad, nedstämd och det känns som att du ska drunkna inifrån.
Ni har återuppfått kontakten igen och varje gång du tittar på honom får du den pirriga känslan. Han är din enda sanna kärlek.
Du vet inte vad du ska ta dig till längre. Du lämnar denna jord i en sista tyst och smärtsam droppe tår.
Aktivera autouppdatering av kommentar
Anonym användare (12b064ac27)
Permanent länk |