Folkupplagan.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

När kungar skola skjuta folk,
begagnas kulor och kanoner.
Kanonen, som är maktens tolk,
dock kostar upp till millioner.
När folken skola skjuta kungar,
då ha de bara dynamit,
kanonen länsat deras pungar,
och fattig hjälte blir bandit.

O Barthold Swartz, du store,
man firat nyss din jubelfest,
som om din stora upptäckt vore
ibland de bästa aldra bäst.
Ditt pulver svart liksom din kappa,
det var en präktig medicin,
det verkar hastigt som Jalappa,
och botat kyrkans kolerin.

Men ock det slagit blåa dunster
i folkens ögon när det brann,
och alltför dyr på dina gunster,
du aldrig blev en folkets man.

Nobel, ditt namn hörs sällan prisas!
Din upptäckt stundom dock med skrik
sig påmind gör, men då förvisas,
ty den har luktat politik.
Din vita salva redan botat
så många sår av käpp och knut,
och fast med tullförbud man hotat,
den har gått fri som kungligt krut.

Den frigjort snart det gamla Russia,
den slår i kistan spik på spik.
Om världen ej ett stort Borussia
skall bliva ömkligt, blodigt lik,
då är det du som har meriten
att jorden ännu ej står lik.
Så vit som snö är dynamiten,
»som oskuld och som arsenik!»

Du Swartz, en liten edition lät taga
för de förnäma och för furstehusen!
Nobel! Du gav en väldig folkupplaga,
som ständigt lägges upp i hundratusen!