Göran, den stora och visa

Ett'ord från dig och allt så sant, så omtänksam och genuin, om jag inte trotsat i min ungdom och stampat ny väg, vore livet för mig så enkelt och stort. Jag hade dock ej fått det lärt, att allt jag har, är miljoners värt. Du höll ditt ord, till mig,syskon och mor, ypppade aldrig kring det du lovat vara tyst.

Det finns inga större ord om dig, än allt du var för mig. Du var allt och mer därtill , vis, stark, lojal, varm,rolig,snäll och öm, rättvis och alltid glad, spännande och full av bus, en sådan far, skulle finnas i vart hus. Det hade då aldrig blivit krig eller bråk, livet vore lätt. Det förstår jag nu såklart,när jag mognat på alla sätt.

Sorgen ,då du försvann från mig och broder och mor, barnbarn och barnbarnsbarn ,bröder och kusiner, den var så tung, fyllde våra hjärtan med så mycket tårar, jag minns jag skrek rätt ut i luften ett högt Nej! Det får inte vara sant,, Vi klädde dig i stilig skrud, så som du hade velat,när du mottogs av änglarnas sång,som mötte dig i porten, dit till hjältarnas land,

Du räddat många människors liv, med att hjälpa dem som kommit fel, att de sedan levde rätt, tio budord enkelt och bestämt, de sju syndernas budord och ett liv i måtta, ej göra sig större än andra,sila mygg och svälja kamel. Aldrig ta någonting för givet, acceptera att folk är som de är och inte för mycket om nån, då blir man ej besviken, för man vet ,de har då okunskap, om livets dygder, vett och etikett, Du hade allt älskade far, du var en sann vän med de som fick lära känna och vara med dig.

Dina kramar så ömma, din kind så mjuk, din anatomi var av vikt, du föddes uppe i norr, då kriget var på sitt slut, 1944 fick världen en gosse, ingen skulle glömma, du lämnades åt mormodern, att fostra dig med stil, med ömma händer och stort hjärta, då dina föräldrar fick jobba många mil bort. Din mormor betydde allt för dig och du hade det bäst, tog dig ut på havet, för alla ville ut på sjön, se sig om i världen och lära sig på vågornas gupp,att hålla ut och blicka fram,

Din flit och stora förmåga att lyssna och ta in, skratta och förståelse för andra och med mänsklig empati, gjorde dig stor och tog dig iland, längs västkusten ville du slå rot, och bildade familj, alltid fanns det mat på borden, du besörjde alla väl, vi fick vad vi önskade och inget fattades oss, Nu när du rest högt i skyn, gjort ditt liv på jorden klart, så sjunger du och spelar , på dragspel underbart. Att cykla springa eller gå, då tänker man på dig, en tradare så lång och stor, då vet vi du kör. Att himlen får färg är sant, det glittrar även om det är transparent,

Många saker kan skrivas om dig, vår älskade pappa morfar farfar gammel morfar och man. Men vi tar en dag i taget och skrivar när lust och andan gör oss bekant. Pappa Carl Göran Carlsson från Vännäs brattby, En stor och vis riktig pappa, och för mamma en man. Finnes inte hos oss mer, men i hjärta tanke i minne och själ. Svårt o bli större än han . Pappa du saknas oss, det regnar och regnar,,,, himlen är blå…