Inget är givet

Du söta lilla mänska som karvar och skär
och önskar dig smärta i gråten.
Som natt blir ditt sinne och livet så fjär
att du för en stund blir belåten.
Och inom dig längtan om lyckliga dar
när solen går upp där i öster
Så ser du på armen där såret är kvar
av ångesten blir inga röster.

Du söta lilla mänska med livet i hand,
vi bär dig på kärlekens vingar.
Ur timglaset rinner dess eviga sand.
som finns om än tiden förklingar.
Och runt alla motstånd som Jorden har närt
går längtan sin vandring i klivet.
Så tar lilla mänskan det barndomen lärt
om trygghet, det största i livet,

men ingenting, inget är givet.

                       Göran Hansson

Aktivera autouppdatering av kommentar