Jag om livet

Hur kan jag ändra en känsla, som äter upp mig inifrån? Hur hittar jag perspektiv i en lerpöl jag kravlar runt i? Hur hittar jag min ö där jag inte flyter iväg på ett moln av skuggor.

Jag lever i en värld där allt inte är fyllt av evigheten, där skuggorna kryper längs väggarnas ojämnheter. Går det att överleva livet utan att tappa taget här, om mitt jag? Vem jag nu än är…

Jag är i en värld full av själar som har tappat sig själva. Där jag liksom alla andra letar. Skillnaden är att inte många vet att de letar.

Det skaver att fyllas av andras ovissa letande.

Det går aldrig att tro eller förvänta sig något, att en annan förstår. Förståelsen försvåras av diket som är för tätt intill vägen. Vi faller alla ner i djupet som förtär, som är förklätt till oigenkännlighet och fördunklas av våra lurade sinnen.

Det finns bara en väg ut för var och en av oss. Vi måste alla hitta den på egen hand.