Klagan

Över Akadem. Sekret. Klingenbergs Död, den 17 julii 1757.

Så är det enda från mig tagit,
   Som jag av jordiskt allt begärt :
Mitt liv, jag som en börda dragit
   Och tusend plågor hjärtat tärt :
   En Vän, var lämnad till min stöd,
   Min hjälp, min tröst i all slags nöd,
Som mig förtjusat världsens plågor.
   Nu är mitt ankar slitit av,
Nu slås mitt skepp av tusend vågor,
   Och mäktar dock ej gå i kvav.
Du känsla, som min plåga våller,
   Ack ! domna bort, du mer ej tål :
Du kraft, som livet sammanhåller,
   Ett olycks liv, ett sorgers mål,
   Försvinn’ och stanna i ditt lopp
   Och lät en sansning höra opp,
Vars ömhet ingen kan uttala.
Du känsla och du tankefart,
Skall ej en söt, en evig dvala,
   Försätta dig i lugnet snart.

Sorgekväden (Hedvig Charlotta Nordenflycht)
← Mitt Öde	Över Criton →