Konklusion
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökPost festum
Rakt genom mulenheten, där
genom lugnet i stormens öga
och in över klistrig tjocka,
trampar enträget vilse,
hon som smekte tonen och som
levde med orden
och som älskade livet,
som livet med henne
lämnade.
Där gled hon som ett moln
över gäckande rådlösheten
- en glänta mörk som en skugga
och grå som en novemberdag.
Där satt hon, som ett bloss sprakande,
nyfödd sitt uppdrag att levandegöra
slumrande glödande tankar
som levde med orden
och som älskade livet,
som livet med henne
lämnade.
Som lögn, men
som en
slutsatsens sanning.
av Göran Hansson
Aktivera autouppdatering av kommentar