November har ingen stjärna

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Jag står där havet närmar sig land. Höstlöven är inte längre vackra, de ligger som ett smutsigt mull vid mina fötter. Vågorna slår in med ett vrål av vemod. Att kunna sova som en videung är förlängesen försent. Ändå finns det magi någonstans