Rudbecks Atlantica
1.
Den resande vid norra polens haf
Fann under blekrödt sken från norrskenslågor
En mastodont vid bottenfrusna vågor
Med snö betäckt i tusenårig graf.
Hvad har urvärldens jätte närt sig af?
Det är ett spörsmål, som bland andra frågor
Bekymrar zoologiska förmågor --
Petrifikaterna ge ingen klav.
Så gamle Rudbeck, forskarn drar med ifver
Ur seklers damm och glömska din foliant,
Litteraturens urvärldselefant!
Fossile patriot! Du gåtlik blifver
För den, som ej sitt hjärta värmt, som du,
Hos segerfanor, ack, som multnat nu!
2.
Slå upp en sida uti Rudbecks bok:
På bistert allvar gamle herrn bevisar
Att paradiset låg bland svenska isar,
Att Roma burit Sveafolkets ok.
Den tvifla vågar, vore ju ej klok:
Slik hädare han väldeliga risar
Och, glädjestrålande, sin lycka prisar
Att vara Sverges son -- sublime tok!
I sin Atlantica han inrymt spalter
Åt en latinsk version, som skrider tung,
Lik romarslafven bak nordmannakung.
Jag tror mig se liktorernes gestalter,
Som följa Thidrik, konungen af Bern;
Rebellen bäfve! de ha spön och järn.
Aktivera autouppdatering av kommentar