Sebastian Bjørnstjerne

Tony

Tony är en kille på fyrtiofyra år. Hans uppväxt har varit brokig och mycket svår.
Det var sommar och året var 81. Det var då det börja, allt hamnade snett.

Skolan där han gick var en pina och plåga. Tomma ögon utan minsta gnista eller låga.
Det var nåt annat som hela tiden fresta. Att vara med kompisar och bekymmersfritt festa.

Men värmen försvann och dagarna blev tuffa. Det enda som fanns var att driva runt och luffa.
När Tony ser tillbaka så ångrar han sig hårt. Han gjorde livet onödigt krångligt och svårt.

Där kommer en man vad har han för problem? Han är kall och frusen och har dåliga ben.
Han saknar hem och han saknar hus, Han har förlorat allt för sitt dagliga rus.

Ett rus där djävulen bjuder upp till vals. Spriten korkas upp och rinner ner i hans hals.
Nu sitter han i en lägenhet som han fått låna av Soc.
Tony har inte längre några vänner som han kan stanna hos.

Knarket och spriten har tagit dem alla. Att dansa med djävulen har fått en efter en att falla.
Tony har fixat sig nån annans bil. För pengar han lånat har han köpt sig en sil.

Ner mot centrum och gaspedalen ligger platt. Händerna knyts vita om bilens ratt.
Bilen parkeras utanför en bank. Tony är desperat, berusad och pank.

Han kliver ur och stegar mot dess dörr. Så här långt har han aldrig tagit sig förr.
Han kliver in i lokalen och revolvern är dragen. Tony är förbannad och skiter i lagen.

Han skriker,– Fyll väskan och det jävligt fort! En tanke dyker upp – det här är det värsta jag någonsin gjort.
Tony vankar oroligt fram och tillbaka, hans händer vägrar att sluta skaka.

Han är trött på att bli dömd, alla måsten och krav, Någon skriker till och revolvern går av.
Tony tar väskan och sen tar han sats. Utanför på gatan är polisen på plats.

Genom dörren och ut på gatan. Tony skriker, Kom igen, ta mig då för satan!